Sommarboken del två

av Max Bolotin





medan dagarna och vi drack av vinet du hade tagit med dig

medan sjukdomen och havet strålade i min högra arm

medan sommaren och jag lovade höra av mig till vårdcentralen

medan stränderna och jag förlorade mig själv i drömmar, B.




Nu har dagarna gått och

sommaren gått och jag

är på väg att gå och

mina drömmar kretsar mestadels

kring riktningen

bort ifrån.


Det är en brådmogen höstdag och jag stänger om mig själv,

regnet har sköljt bort det mesta av smutsen

men en kvardröjande orenhet

har lämnat sitt märke på min kropp.

När jag ser den i badrumsspegeln tycker jag

att sommaren har förändrat den.

Min mage har blivit tjockare

och mitt ansikte mjukare,

mitt tandkött har blivit rödare

och mitt sommarfett vitare,

jag blöder ur min sommarkropp och ur mitt sockerstinna hjärta,

och i mitt blödande vita ser jag spegelbilder av det röda      

 

      det är som en brudklänning jag inte kan ta av mig      

      ett stelnat kyskhetsbälte runt mitt lilla morgonstånd.

 

Jag upplever att mina händer luktar annorlunda,

som om de tillhörde någon annan eller rättare sagt

som om de hade vidrört en annans kön,

och jag tänker att min kropp måste ha blivit amöbisk

eller åtminstone ställt in sig på att fortplanta sig på egen hand,

så jag stänger toalettdörren om mig

och fortsätter ta tillvara på känslan jag har av inneboende annanhet

 

      det är flugor och skam och däremellan en gnutta solljus







På konferensanläggningen läser jag dikter

för ekonomichefen

på kontoret där jag jobbar

 

Han hummar förtjust

och jag tänker

att färgen på väggarna

i rummet vi delar

verkligen är oavsiktligt vacker,

kanske det enda

på hela hotellet

som tilltalar mig.

 

Det vackra vädret och alkoholen

har gjort mig sentimental och full av kärlek

gentemot allt som känns tryggt

och förutsägbart,

Jag vill klamra mig fast i det   

(   Jackson Browne   )   

och hålla det kvar

men jag vet att sommaren 

och dagarna

snart är över,

så jag väntar tills det blir natt

och kastar mig sedan ut i det svarta vattnet

och låter mig föras bort av det,

Det är kusligt och upphetsande strömt

och jag blir alldeles berusad av känslan av utsatthet det inger mig,

En lång stund guppar jag omkring i vad som verkar vara en slags väntan,

eller om jag försöker avtvinga mig själv ansvar över situationen,

Till slut inser jag att strömmen inte är starkare

än att jag med enkelhet kan simma bröstsim tillbaka in till bryggan,

så jag går huttrande och lägger mig på rummet

och det blir fuktigt på lakanen

medan jag ligger där

och väntar på att gryningen ska komma.



 

*



 

Dagarna går

och sommaren går

och jag skriver mig in

i mitt röda kött

med ena handen på avtryckaren,

 

Flugorna surrar ute i köket

och jag minns dig på stranden

med en svärm nyckelpigor

runt ditt söta huvud.

 

« Att vara en älskande är att vara tudelad » 

 

sa du, och

 

« Att vara en älskande är

att vara sin älskades älskare »

 

Det var sommar och vi hamnade ofta i bråk över småsaker

 

Du sa

« Jag älskar att älska » 

 

Och jag sa 

« Jag är tudelad »

 

« Å ena sidan en troende » 

 

sa du, och

 

« Å andra sidan en blasfemiker »

 

Och jag sa

« Hur bättre uttrycka det. »

 

Och jag tog din hand i ett regnväder

och sprang dig till antikvariatet,

det var egendomligt tyst där inne

och jag tänkte att kärleken talar oss nu   

(   Simply Red   )   

mina fuktiga händer på Schillers samlade verk

och jag blev alldeles förlägen,

antagligen eftersom vanligheten i det hela   

(   Whitney Houston   )   

& du köpte en bok och jag köpte ingenting

och ingenting hände i mig när jag såg dig första gången.

 

Senare på kvällen satt vi på ditt köksgolv och drack vin

och jag kysste dig ömt på flaskhalsen

Dina ögon var fulla av sorg

& mina var fulla av omsorg

& vi såg på varandra

& ömmade för varandra

& våra munnar var fulla av varandras bråddjup.

 

Jag hade mycket ont på den tiden och kunde bara hålla dig

en kort stund på natten men ibland höll jag dig

tills du somnade och då var jag mitt allra ömmaste jag.

 

« Hur älskvärda var vi inte då » 

 

sa du, och      

 

« Hur älskvärda är vi inte nu »

 

Och jag svarade

« Säkert mycket älskvärda. »



 

*



 

Den natten drömde jag och B om varandra igen

och i drömmen var det vi och jag tänkte hon var som ett

barn jag förlorat vars minne bleknat tills ansiktet

inte längre gick att föreställa sig

& jag försökte leva mig in i hur det skulle vara att förlora ett barn på det viset

men det gick inte, dvs

jag kunde inte känna sorg för B:s skull

och det gjorde mig verkligen sorgsen   

(   U2   )   

jag ville så gärna hon skulle bli verklig för mig   

(   Eurythmics   )   

i drömmen hade hon haft päls   

(   Bonnie Tyler   )   

pappas lilla pälsdjur   

&   hon skuttade fram i den litterära parnassen   

&   tillägnade mig alla sina glädjeskutt.

 

Jag vet, jag vet. Jag drömmer om att transformeras.

Men jag drömmer också om att B i en rävboa ska komma och rycka upp mig ur jorden   

(   Bryan Ferry   )   

och i drömmen står det mig fritt att dyrka henne utan baktankar



 

*



 

Det är snart höst och jag faller ut ur mig själv och

umgås med mitt talade jags outtalade jag-ord,

det är mitt ryska arv som talar mig

och får mig att sträcka mig efter balalajkan som hänger

där

ovanför den sovande faderkroppen   

 

      (   min lilla hand som darrar av upphetsning   )   

 

& jag lyfter halsen av kroken på honom

& liksom B ständigt skadar mig i drömmen

med sin klumpiga barnslighet tappar jag den rakt ner

i hans nyvakna ansikte. Det är snart höst och

jag är tillbaka hos terapeuten,

känslan av att inte kunna andas är tillbaka

& jag är snart tillbaka i mitt gamla främlingskap

Sommaren är ett döende djur & jag står inför mig själv tudelad,

jag tänker mig att skrivandet kan vara som en kärlekshandling

eller en troshandling

& jag kastar mig

ut ur mig själv

& går vidare