Sommarboken del två
medan dagarna och vi drack av vinet du hade tagit med dig
medan sjukdomen och havet strålade i min högra arm
medan sommaren och jag lovade höra av mig till vårdcentralen
medan stränderna och jag förlorade mig själv i drömmar, B.
Nu har dagarna gått och
sommaren gått och jag
är på väg att gå och
mina drömmar kretsar mestadels
kring riktningen
bort ifrån.
Det är en brådmogen höstdag och jag stänger om mig själv,
regnet har sköljt bort det mesta av smutsen
men en kvardröjande orenhet
har lämnat sitt märke på min kropp.
När jag ser den i badrumsspegeln tycker jag
att sommaren har förändrat den.
Min mage har blivit tjockare
och mitt ansikte mjukare,
mitt tandkött har blivit rödare
och mitt sommarfett vitare,
jag blöder ur min sommarkropp och ur mitt sockerstinna hjärta,
och i mitt blödande vita ser jag spegelbilder av det röda
det är som en brudklänning jag inte kan ta av mig
ett stelnat kyskhetsbälte runt mitt lilla morgonstånd.
Jag upplever att mina händer luktar annorlunda,
som om de tillhörde någon annan eller rättare sagt
som om de hade vidrört en annans kön,
och jag tänker att min kropp måste ha blivit amöbisk
eller åtminstone ställt in sig på att fortplanta sig på egen hand,
så jag stänger toalettdörren om mig
och fortsätter ta tillvara på känslan jag har av inneboende annanhet
det är flugor och skam och däremellan en gnutta solljus
På konferensanläggningen läser jag dikter
för ekonomichefen
på kontoret där jag jobbar
Han hummar förtjust
och jag tänker
att färgen på väggarna
i rummet vi delar
verkligen är oavsiktligt vacker,
kanske det enda
på hela hotellet
som tilltalar mig.
Det vackra vädret och alkoholen
har gjort mig sentimental och full av kärlek
gentemot allt som känns tryggt
och förutsägbart,
Jag vill klamra mig fast i det
( Jackson Browne )
och hålla det kvar
men jag vet att sommaren
och dagarna
snart är över,
så jag väntar tills det blir natt
och kastar mig sedan ut i det svarta vattnet
och låter mig föras bort av det,
Det är kusligt och upphetsande strömt
och jag blir alldeles berusad av känslan av utsatthet det inger mig,
En lång stund guppar jag omkring i vad som verkar vara en slags väntan,
eller om jag försöker avtvinga mig själv ansvar över situationen,
Till slut inser jag att strömmen inte är starkare
än att jag med enkelhet kan simma bröstsim tillbaka in till bryggan,
så jag går huttrande och lägger mig på rummet
och det blir fuktigt på lakanen
medan jag ligger där
och väntar på att gryningen ska komma.
*
Dagarna går
och sommaren går
och jag skriver mig in
i mitt röda kött
med ena handen på avtryckaren,
Flugorna surrar ute i köket
och jag minns dig på stranden
med en svärm nyckelpigor
runt ditt söta huvud.
« Att vara en älskande är att vara tudelad »
sa du, och
« Att vara en älskande är
att vara sin älskades älskare »
Det var sommar och vi hamnade ofta i bråk över småsaker
Du sa
« Jag älskar att älska »
Och jag sa
« Jag är tudelad »
« Å ena sidan en troende »
sa du, och
« Å andra sidan en blasfemiker »
Och jag sa
« Hur bättre uttrycka det. »
Och jag tog din hand i ett regnväder
och sprang dig till antikvariatet,
det var egendomligt tyst där inne
och jag tänkte att kärleken talar oss nu
( Simply Red )
mina fuktiga händer på Schillers samlade verk
och jag blev alldeles förlägen,
antagligen eftersom vanligheten i det hela
( Whitney Houston )
& du köpte en bok och jag köpte ingenting
och ingenting hände i mig när jag såg dig första gången.
Senare på kvällen satt vi på ditt köksgolv och drack vin
och jag kysste dig ömt på flaskhalsen
Dina ögon var fulla av sorg
& mina var fulla av omsorg
& vi såg på varandra
& ömmade för varandra
& våra munnar var fulla av varandras bråddjup.
Jag hade mycket ont på den tiden och kunde bara hålla dig
en kort stund på natten men ibland höll jag dig
tills du somnade och då var jag mitt allra ömmaste jag.
« Hur älskvärda var vi inte då »
sa du, och
« Hur älskvärda är vi inte nu »
Och jag svarade
« Säkert mycket älskvärda. »
*
Den natten drömde jag och B om varandra igen
och i drömmen var det vi och jag tänkte hon var som ett
barn jag förlorat vars minne bleknat tills ansiktet
inte längre gick att föreställa sig
& jag försökte leva mig in i hur det skulle vara att förlora ett barn på det viset
men det gick inte, dvs
jag kunde inte känna sorg för B:s skull
och det gjorde mig verkligen sorgsen
( U2 )
jag ville så gärna hon skulle bli verklig för mig
( Eurythmics )
i drömmen hade hon haft päls
( Bonnie Tyler )
pappas lilla pälsdjur
& hon skuttade fram i den litterära parnassen
& tillägnade mig alla sina glädjeskutt.
Jag vet, jag vet. Jag drömmer om att transformeras.
Men jag drömmer också om att B i en rävboa ska komma och rycka upp mig ur jorden
( Bryan Ferry )
och i drömmen står det mig fritt att dyrka henne utan baktankar
*
Det är snart höst och jag faller ut ur mig själv och
umgås med mitt talade jags outtalade jag-ord,
det är mitt ryska arv som talar mig
och får mig att sträcka mig efter balalajkan som hänger
där
ovanför den sovande faderkroppen
( min lilla hand som darrar av upphetsning )
& jag lyfter halsen av kroken på honom
& liksom B ständigt skadar mig i drömmen
med sin klumpiga barnslighet tappar jag den rakt ner
i hans nyvakna ansikte. Det är snart höst och
jag är tillbaka hos terapeuten,
känslan av att inte kunna andas är tillbaka
& jag är snart tillbaka i mitt gamla främlingskap
Sommaren är ett döende djur & jag står inför mig själv tudelad,
jag tänker mig att skrivandet kan vara som en kärlekshandling
eller en troshandling
& jag kastar mig
ut ur mig själv
& går vidare